Veckan går fort, alldeles för fort. Jag och Anders diskuterade det där med " det är skönt att tiden går fort". Jag ogillar när dagarna bara går, utan att man hinner reflektera över dem. Vet inte vad som har hänt, förut var jag mer "Jaha, då har en dag gått och vilken bra dag det var", nu har det blivit "Jaha då har den veckan gått också". Ogilla! Om någon har receptet på hur man njuter av stunden och nuet så vill jag gärna ha det!
Idag har i alla varit en bra dag, känns som om jag använt dagen på ett bra sätt. Började med en liten sovmorgon (det är ju ändå söndag), god frukost med tändning av adventsljusstaken, en timme framför Vinterstudion (älskar Vinterstudion) innan det var dags för första träningspasset. Intervallpass 4x5 min tröskel med 3 minuters vila mellan stod på schemat. Eftersom jag är lite rädd om mina vader fortfarande så tänkte jag att var bäst att vi sprang dem på eljusspåret vid Odlaren, dels finns en slinga om 800 m som är ganska jämn i höjdskillander och en slinga om 2,5 som går upp.. och sen ner. Joggade dit och varken Anders eller jag kände oss särskilt på hugget. Intalade mig att det är 20 minuter av mitt liv som kommer bli ruggit jobbiga men så värda efteråt, kämpa! Första intervallen kändes som en evighet och benen kändes kantiga och ovana vid lite fart. Andra sprang vi så att det nästa gick uppför hela vägen, och vet ni vad?
JAG SPRANG IFRÅN ANDERS!! Woop woop för mig! ;)
Tredje sprang vi också på slingan medan sista gick på plattaste asfalten i hela Eskilstuna, bara för att jämföra med kändlan på slingan. Grymt nöjd efteråt, precis som jag trodde. Man ångrar ALDRIG en träning, men ALLTID ett avhopp!
Eftermiddagen spenderades fikandes och en kort sväng på julmarknaden i Radermachersmedjorna, supermysigt.
Nu på kvällen så hade jag ett 2 timmar trainerpass inplanerat som jag bävat lite inför. Aldrig cyklat så länge på trainer själv så var lite orolig att jag skulle ledsna av 2 h jämt malande i halvjobbigt tempo. Tog med mig iPaden så jag kunde sätta på Netflix, satte på tv och musik.. allt för att inte tänka på klockan. Gick bra i en och en halv timme, sen tog jag tvärslut! Blev mentalt utmattad tror jag och på köpet riktigt hungrig. Så sista halvtimmen var en kamp mot knoppen om att inte bara lägga sig ner och strunta i allt. Mutade mig med 1 min vila var 10 min för att stå ut men jag gjorde det!!
Det gäller att distrahera sig!
Två metala segrar på samma dag! Go me!
Så nu sitter jag vid köksbordet med världes största bananpannkaka med pinsamt mycket smör och alldeles för mycket socker på, men det är jag värd!