4 dagar kvar

När det nu bara återstår 4 dagar till startskottet av Lidingöloppet är det nu dags att börja kolhydrat- och vätskeladda. När det väl var dags gick det så plötsligt upp för mig att det snart är dags för troligtvis min tuffaste utmaning hittils vad det gäller det fysiska. Mina negativa tankar har långsamt smugit sig på och jag får jobba hårt med att pressa undan dem. Har jag tränat tillräckligt? Borde jag ha kört ännu mer terränglöpning? Kommer Abborrebacken knäcka mig? Kommer energin ta slut? Det är frågor som hela tiden mal i mitt huvud. Att jag dessutom drömt om den kuperade terrängen vid två timmar är väl bara ett tecken på min nervositet. I drömmen har jag fått klättra för att ta mig upp. När jag tillslut har klättrat hela vägen upp rasar jag dock igen och är tvungen att börja om. Sjukt hur mycket hjärnan vrider till saker i drömmarna. Även om det är rejält skruvat så är det framförallt backarna och inte distansen som skrämmer mig. Visst har jag aldrig tidigare sprungit så långt. Tidigare har jag sprungit 25 km, men efter en rejäl laddning tror jag inte att de sista fem kilometrarna kommer ställa till något rent distansmässigt, utan istället handlar det nog mer om själva terrängen. 

En annan sak är att jag nog kommer vara ute ca 3 timmar. Naturligtvis kommer det gå lättare eftersom jag springer med många omkring mig och under tävling, men jag måste försöka hitta ett sätt att dela upp loppet i olika delar för att orka rent mentalt. Dessutom måste jag försöka tränga undan tristessen och istället få något annt att tänka på och njuta av mitt första Lidingöloppet. För det man inte får men är lätt att glömma av att årets upplaga bara är ett test inför nästa år då det är en del av min satsning på En svensk klassiker. Återkommer snart med fler reflektioner.

På återhörande!