Äntligen...

Äntligen har jag hittat det. Sättet att motivera för alla i min närhet varför jag älskar att träna, varför jag hellre väljer ett hårt pass ute i skogen framför tvsoffan. Läste en artikel om "Runner´s high" i Aktiv träning. Begreppet "Runners high" syftar på den kemiska reaktion som händer i hjärnan i samband med träning och som frigör endorfiner. Forskare har räknat ut att det under ett skapligt hårt 45 minuterspass frisätts endorfiner som motsvarar 10 mg morfin. Den ökade mängden endorfin gör att man känner sig pigg, glad och att man får en ökad livskvalité. Inte konstigt att man mår bättre än på länge trots att träningsmängden egentligen borde göra en skapligt seg i mellanåt. Naturligtvis är det viktigt att lyssna på kroppen då detta annars kan få en att vilja träna mer än som är bra för kroppen. I mitt fall handlar det om att variera träningen för att minska slitaget på kroppen. Dessutom lägger jag in en helt träningsfri dag per två veckor. 

Hittade förresten en väldigt bra podcast som har med träning att göra. Kanske inte var särskilt mycket nytt under solen för min del, utan det som var mest intressant var att höra olika "experters" inställningar till olika frågor, t ex pulsklockor, löpargrupper m m.  Kommer försöka fortsätta att lyssna på podcasten även under mina långdistanspass då det lugna pratet gör att jag håller nere tempot på en lagom nivå. Kanske dock inte ska testa det under helgens distanspass eftersom det bara är ca 15 km långt. Idag blev det ett gympass där jag körde igenom hela kroppen. Trots att jag kämpade hårt och slog flera rekord i de olika övningarna hade jag konstigt nog mer energi i kroppen efter än före passet. Imorgon är det långa intervaller som står på schemat. Det betyder i mitt fall 4 stycken fyra minutersintervaller med 2 minuters aktiv vila i mellan, aktiv vila som i det här fallet kommer bli iform av plankan. Shit vad det kommer bränna i de små magmusklerna.