Efter två vilodagar började det kännas småjobbigt att kroppen inte känts helt pigg. Därför kände jag att enda sättet att råda bot på det var att ställa klockan på halv sju och ge sig ut på ett distanspass. Det blev totalt 17,5 km i ett nästan höstlikt Västervik. Jag började med att springa ett par kilometer ner till VO-torpet, därefter blev det 10 km i en ordentligt kuperad terräng. Avslutningsvis blev det ytterligare några kilometrar på asfalt på väg hem. Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli ytterligare några kilometrar, men samtidigt kände jag inte att jag ville stressa till jobbet. Nu är det dags att vila till morgondagens pass med Run & Carry på Gränsöleden. Nu är det dags för lite frukost och energipåfyllning, sedan jobb.