Tillslut var det så äntligen dags för årets första träning - Byrundan i Gamleby. Vädergudarna bjöd på vackert solsken och trots att termometern visade på ett par grader för att vara optimala för löpning kändes det ändå bra. Mycket folk hade letat sig ut på gatorna för att heja på och tillropen var många och positiva. Loppet började bra för min del. Dock kändes det som om jag gick ut lite för hårt. Det är något som jag måste träna på inför de längre loppen, att behärska mig och göra mitt eget lopp även med en massa andra löpare vid min sida. Efter den första nedförsluta väntade en första tung uppförsbacke vilket kostade på mycket för många. Trots det kändes det ganska bra för min del. Först efter ett par kilometer senare, när banans absolut värsta backe väntade kändes benen helt stumma och jag hade svårt att se att jag ens skulle vara i närheten av att slå den tid jag satt upp, nämligen att springa under 40 minuter. Som tur var så fick jag nya krafter så fort man kommit upp på krönet och såg att det började slutta lätt nedför. Ytterligare en uppförsbacke senare började man närma sig målet. Då kantades gatorna av stora mängder folk som bar en fram de sista hundratalet meter. När jag insåg att jag hade tid nog till godo för att utan problem klara min tid kände jag en rejäl lättnad. Starten och den nyvunna kraften i slutet av loppet hade gett resultat. Sammantagetvis var Byrundan ett riktigt trevligt arrangemang och jag kan lätt tänka mig att göra om det nästa år igen som ytterligare ett led inför kommande tävlingar. Nu väntar Karhu run på måndag och jag hoppas att träningsvärken hinner släppa tills dess. Eftersom jag lyckades springa på en bit under 5 min/km i snitt under 8 km har jag som förhoppning att kunna sänka snittiden ytterligare nu när det förutom att vara två kilometer kortare inte heller vara alls lika kuperad terräng. Det ska bli riktigt kul att få springa för hemmapubliken här i Ostkustens pärla - Västervik.