Halva klassikern avklarad

Under morgonens simpass slog det mig. Jag är halvvägs till att nå ett mål som funnits hos mig i flera år, dvs att klara av En Svensk Klassiker. Efter det att jag kom tillbaka till träning igen efter mitt envisa löparknä för ungefär ett år sedan har träningen kommit igång på allvar igen. Nu känns det dessutom som om jag har breddat min träning till fler discipliner och jag ser fram emot min första triathlontävling i början av Augusti på hemmaplan här i Västervik. Än så länge har klassikern varit som jag föreställt mig, även om jag känner att jag varit bättre förberedd inför loppen än många av de andra som ställer sig på startlinjen, men vem vill väl bara besegra banan? Jag tycker att man måste var så pass tränad att man kan njuta av de fina arrangemangen. Efter att ha sprungit på ett blåsigt Lidingö, åkt skidor i inte existerande skidspår i skogarna kring Norberg återstår det två moment, Vätternrundan och Vansbrosimningen. Det enda som just nu skrämmer mig är rädslan över att få problem med materialet som skulle vara så försmädligt under Vätternrundan. Vansbrosimningen tror jag inte kommer utgöra något större hinder även om det finns en hel del att slipa på vad det gäller min frisimsteknik. Min klassikersatsning har hittils lett till att jag genom min träning inspirerat en hel del andra, kommit i bättre fysisk form än någonsin, gått ner 12 kilo i vikt och dessutom fått utlopp för lite överskottsenergi på köpet. Nu är det dags att på allvar dra igång träningen inför Vätternrundan. För hur jag än vänder och vrider på det har jag minst 100 mil på sadeln framför mig innan jag kommer ställa mig på startlinjen och allra helst ytterligare 100. Jag hoppas att jag kommer kunna se tillbaka på min klassiker med glädje, precis som jag känner i nuläget.