Lidingöhelgen 2013

Långsamt rullar vi ut genom ett mulet Lidingö. Lidingöloppshelgen är över för den här gången och därmed ytterligare ett fysiskt ansträngande äventyr. Kroppen värker och jag har svårt att lyfta ena benet. Undrar hur det kommer kännas imorgon med tanke på att träningsvärken oftast är värst andra dagen? Loppet igår kändes bra fram till ca 20 km då jag fick ont i mitt högerknä och smärtan var likadan som när jag hade problem förra året. Dock kändes det bara i uppförsbackarna och inte på plant eller nedförslutningarna. Men med tanke på att banan innehåller inte mindre än 100 backar så är det klart att det påverkade prestationen. I slutet av loppet mötte jag tillslut den beryktade Abborrebacken. Visst var den brant, men faktiskt inte särskilt lång. I slutet av backen stod en gospelkyrkan och sjung "Ovan där" vilken gav mig intrycket av att de bad till högre makter att vi skulle klara det. 

 

Tre kilometer senare, vid Karins backe, sprang jag om min förebild Anders Gyhlenius från tv-serien En klassiker. Den sista kilometern rullade på bra utför och trots stumma ben och det faktum att jag knappt orkade lyfta benen hade jag energi att lägga in en spurt mot målet. Tillslut sprang jag in strax över 3 timmar och fick min efterlängtade medalj. Efteråt var man både trött, hungrig och kall och jag och John firade med dubbla måltider på foodmarketen på Heron City. Kan inte säga annat än att man sov gott inatt. Vaknade dock med underbar träningsvärk. När jag nu tänker tillbaka på helgen kan jag inte säga annat än att jag ser fram emot att återvända till den backiga ön nästa år men då som en medlem i gängen som kör för En Svensk klassiker!