M. Illiopsoas

M. Illiopsoas eller ländtarmbensmuskeln som den heter på svenska består av två möskler med funktionen att böja i höften, nämligen M. Iliacus (Tarmbensmuskeln) och M. Psoas Major (Stora ländmuskeln). De har olika ursprung men gemensam fästpunkt och nämns oftast som en enda muskel. M. Illiopsoas är den ojämförligt kraftigaste och starkaste höftböjaren. Muskeln engageras extra hårt vid moment så som löpning, kast, sit-ups, höjdhopp och häcklöpning. Den vanlige motionären behöver inte träna denna muskel. Den tränas tillräckligt vid löpning, gång i trappor osv. Idrottsmän måste vid styrketräning av muskelgruppen hela tiden ha klart för sig att den belastning de utsätter muskeln för påverkar såväl fäste som ursprung (bl a ländkotorn) lika hårt. Ryggraden vill alltså hamna i ett svankläge, vilket ger höga belastningar på diskarna mellan kotorna. Detta motverkas genom att ryggraden hålls i läge av bukmusklerna, som har förmånen att vid kontraktion räta ut en svank i ländryggen. Man kan alltså inte utsätta Illiopsoas för större belastning än man har magmuskelstyrka att "parera med". Träningen bör i första hand fikta till att bygga upp bukmuskulaturen. Risken med att träna illiopsoas allt för hårt är att du i stället får en överdrivet kraftig svank i ryggen vilket i förlängningen kommer leda till problem med ryggen.